Enligt Lagen om skydd mot olyckor är en av länsstyrelsens viktigare uppgifter inom verksamhetsområdet att bedriva tillsyn över kommunerna. Denna tillsyn ska syfta till att skapa en likvärdig utveckling och likvärdiga förhållande i hela landet med avseende på de lokala förhållandena.Detta examensarbete är konstruerat för att förbättra länsstyrelsen i västra Götalands region förmåga att genomföra tillsyn över kommunernas resultat av deras verksamhet inom LSO.Detta görs genom att skapa en ny kommungruppering, inhämtning av relevant information över tätorterna, utveckla tillsynen över kommunernas resultat samt ta fram en presentationsmodell som ska användas vid tillsynsbesök.En ny kommungruppering har tagits fram genom att tillämpa betygsättningen som genereras ur tillsynsmodellen som har skapats från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Ett dokument med faktauppgifter över risker, befolkning, offentliga, ? privata verksamheter och förmåga att genomföra räddningsinsatser över samtliga tätorter i länet har tagits fram. Tillsyn över kommunens resultat har utvecklats genom att ta fram nya och utveckla de befintliga faktorerna inom skydd och säkerhet.

Den första januari 2004 vann Lag (2003:778) om skydd mot olyckor laga kraft och ersatte Räddningstjänstlagen (1986:1102), detta var startskottet för ett nytt sätt att se på brandskydd och brandskyddsarbete i Sverige.Den nya lagen förde över en större del av ansvaret för brandskyddet på den enskilde och minskade på så vis myndigheternas skyldigheter och inverkan på brandskyddet; det personliga ansvaret stärktes och en ny betoning på att arbeta kontinuerligt och konsekvent med brandsäkerhet infördes, att arbeta systematiskt med brandskyddsarbetet.För de flesta privatpersoner och företag innebar detta inte någon större förändring då de flesta lagar som reglerar det rent tekniska brandskyddet de facto befinner sig i annan lagstiftning än Räddningstjänstlagen/LSO. Den stora förändringen kom hos de företag som har verksamhet där en olycka kan innebära fara för allvarliga skador på människor och miljö, så kallade 2.4-anläggningar. Dessa anläggningar har, sedan LSO infördes, fått ta över ett mycket större ansvar för att kontrollera sitt brandskydd och se till att det bedrivs ett systematiskt brandskyddsarbete på arbetsplatsen.AarhusKarlshamn AB (AAK) är en internationell koncern som utvecklar och tillverkar vegetabiliska fetter för mat, konfektyr, kosmetika och tekniska produkter. Fabriken i Karlshamn har existerat i nästan ett sekel och har länge varit en av de viktigaste arbetsgivarna i Karlshamns kommun. Trots att industrin verkar 24 timmar om dygnet med uppåt 600 skiftanställda och hanterar stora mängder brandfarliga och giftiga ämnen har de en förvånansvärt låg brandrelaterad tillbuds- och olycksstatistik; ca 50 automatlarm om året och färre än 10 % av dem är riktiga incidenter.

Att äga och förvalta fastigheter innebär ett ansvarstagande gällande säkerheten för människor som vistats i och i anknytning till dessa fastigheter. En stor mängd lagar och förordningar ställer höga krav på fastighetsägaren. För att fullgöra sin skyldighet krävs det att fastighetsägaren har god kännedom om lagen och dess innebörd.Syftet med denna uppsats var att sammanställa de viktigaste lagar, förordningar, föreskrifter och allmänna råd som en fastighetsägare ska ha kännedom om för att uppfylla säkerhetskraven. Vidare var även syftet att ta reda på fastighetsägarnas synpunkter om gällande lagstiftning i fråga om överblickbarhet, innehåll och behov av förändringar eller kompletteringar. Vad fastighetsägarna ansåg om den ansvarsfördelning lagen ger upphov till var också en fråga som utreddes genom en enkätundersökning.

Den 1 januari 2004 trädde Lagen om skydd mot olyckor i kraft och ersatte därmed den tidigare Räddningstjänstlagen. Övergången medförde ändringar på ett flertal områden som berör kommunernas arbete mot olyckor. Kravet på en räddningstjänstplan utgick och det bestämdes att varje kommun ska upprätta ett handlingsprogram för den olycksförebyggande verksamheten samt ett handlingsprogram för den kommunala räddningstjänsten. Handlingsprogrammen som arbetssätt innebär en övergång från detaljstyrning till målstyrning. De kommunala handlingsprogrammen revideras och antas av kommunfullmäktige varje mandatperiod.

När Lagen om skydd mot olyckor (SFS 2003:778) trädde i kraft den 1 januari 2004 innebar den att ansvaret angående brandskyddet för fastigheten fördelades över på ägaren alternativt verksamhetsutövaren. Från att räddningstjänsten utfört brandsyner på objekten genomför de nu tillsyn som har till syfte att stärka de enskildas ansvar för att de ska skydda sig själva, sin egendom samt miljön. Det som räddningstjänsten främst granskar är det systematiska brandskyddsarbetet (SBA) och inte det tekniska utförandet av brandskyddsinstallationer. Enligt statens räddningsverks (SRV) allmänna råd och kommentarer om systematiskt brandskyddsarbete (SRVFS 2004:3) bör ett systematiskt brandskyddarbete pågå under hela anläggningens användningstid. SCA Packaging Munksund AB är en anläggning som ingår i de verksamheter som ska bedriva SBA och även föra en dokumentation.

Rapportens mål är att undersöka i vilken utsträckning de åtgärder som verksamhetsutövare planerar efter en allvarlig olycka eller tillbud vid Sevesoverksamheter faktiskt genomförs. 1999 infördes EU:s direktiv 96/82/EG om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser med farliga ämnen. Detta direktiv benämns Sevesodirektivet och är implementerat i svensk lagstiftning. Verksamheter som innehar en viss mängd farliga ämnen klassas som Sevesoverksamheter vilket innebär särkskilda regler för verksamheterna. Om en verksamhet är klassad som Sevesoverksamhet ska den beslutas vara farlig verksamhet enligt lag (2003:778) om skydd mot olyckor (LSO).

 Debatten om den kontroversiella signalspaningslagen är högst aktuell och det diskuteras öppet och intensivt om huruvida den är ett skydd mot hot utifrån eller om den hotar medborgarna i det svenska samhället. När uppsatsen avslutas har lagen trätt i kraft den 1 januari 2009, men kommer inte att träda i full kraft förrän i oktober 2009.Terrorism är ett fenomen som har fått en ny betydelse för människor i det globala samhället. Det har alltid funnits i samtid som det demokratiskt politiska samhället, men betydelsen av detta fenomen, detta begrepp har varierat. Den har skiftat under åren från att vara en terrorism där grupper som IRA och ETA figurerade för att frigöra territorium från de stora länderna till att handla om att påverka politiska beslut genom att skrämma civila. Cyberterrorism är ett nyare fenomen inom begreppet och har en annan verkan då den riktar sig mot det nya informationstekniska samhället som har blivit allt mer sårbart ju längre utvecklingen går.Syftet med uppsatsen har varit att undersöka vilket sorts inflytande som cyberterrorism har haft i utformandet av lagen, om lagen är ett hot mot Sverige eller ett skydd för Sverige samt huruvida signalspaning rättfärdigas av ändamålet, det vill säga att ge Sverige ett fungerande säkerhetsskydd.Slutsatsen av denna uppsats är att cyberterrorism har ett visst samband med hur lagen har utformats, men det är inte en avgörande eller ensam faktor.

Vårat huvudsyfte med denna uppsats är att belysa huruvida besöksförbud är ett tillräcklig skydd för ett brottsoffer från stalkare och vad ett besöksförbud innebär. Detta regleras främst i lagen om besöksförbud. Att begränsa andras rörelsefrihet genom ett besöksförbud är en rättslig fråga som väger tungt i svenska författningar och Europa konventionen. I princip krävs för att besöksförbud ska meddelas att den som kan avses med besöksförbud är dömd för brott mot sökandens liv, hälsa, frihet, eller frid. I andra fall skall lagen användas mycket restriktivt.

Ända sen lagstiftarna i 1944, 1962 och 1974 års brandlagsstiftning samt 1986 års räddningstjänstlag har det funnits en strävan att öka kommunernas ansvar för brandsläckning, räddningstjänst och förebyggande brandskydd. I Lagen om skydd mot olyckor (2003:778) ska de olika aktörernas ansvar gällande brandsäkerhet tydliggöras, vilket kan ses som en naturlig utveckling av samhällets strävan mot en bättre brandsäkerhet. För att tillgodose kraven som Lagen om skydd mot olyckor ställer på ägare och nyttjanderättshavare så bör ett s.k. Systematiskt Brandskyddsarbete (SBA) bedrivas under hela byggnadens/anläggningens tid för användning och skall omfatta såväl verksamhet som organisation.Landstinget är en aktör som berörs av Lagen om skydd mot olyckor eftersom en brand i ett sjukhus eller vårdinrättning kan, av lätt förståeliga skäl, få katastrofala följder. Landstinget i Värmland har de senaste åren genomfört en koncernövergripande översyn av sitt totala säkerhetsarbete.

Bakgrund: Enligt Lagen om skydd mot olyckor (SFS 2003:778) skall en olycksundersökning genomföras vid alla olyckor i skälig omfattning i syfte att finna orsak, händelseförlopp och utvärdering av räddningsinsatsen (SFS 2003:778, kap3, 10§). Bland genomförda olycksundersökningar i Sveriges kommuner har Statens Räddningsverk identifierat en stor inbördes variation gällande innehållet i utredningarna och brister vid vidarebefordring till myndigheten för statistisk analys. Uppsatsen är därför ett led i myndighetens utveckling av stödet för datainsamlingen vid kommunala olycksundersökningar i syfte att förbättra förutsättningarna för goda lärdomar vid olyckor.Syfte: Syftet med uppsatsen är tvådelat. Att först analysera vilka erfarenheter som samlas in av de kommunala olycksutredarna och därefter verifiera resultaten utifrån tidigare forskningsresultat.Metod och material: Med metoden kvalitativ innehållsanalys har ett urval av kommunala olycksundersökningar analyserats (n=21), där insamlade erfarenheter har kategoriserats i ett antal gemensamma teman. Underlaget (n=68) är hämtat från Statens Räddningsverk och bestod av alla vidarebefordrade kommunala olycksundersökningar mellan 2005 till och med april 2007 fördelade över 8 klassifikationer.Resultatdiskussion: Utifrån tidigare forskningsresultat har sedermera resultaten verifierats.

Ända sen lagstiftarna i 1944, 1962 och 1974 års brandlagsstiftning samt 1986 års räddningstjänstlag har det funnits en strävan att öka kommunernas ansvar för brandsläckning, räddningstjänst och förebyggande brandskydd. I Lagen om skydd mot olyckor (2003:778) ska de olika aktörernas ansvar gällande brandsäkerhet tydliggöras, vilket kan ses som en naturlig utveckling av samhällets strävan mot en bättre brandsäkerhet. För att tillgodose kraven som Lagen om skydd mot olyckor ställer på ägare och nyttjanderättshavare så bör ett s.k. Systematiskt Brandskyddsarbete (SBA) bedrivas under hela byggnadens/anläggningens tid för användning och skall omfatta såväl verksamhet som organisation.Landstinget är en aktör som berörs av Lagen om skydd mot olyckor eftersom en brand i ett sjukhus eller vårdinrättning kan, av lätt förståeliga skäl, få katastrofala följder. Landstinget i Värmland har de senaste åren genomfört en koncernövergripande översyn av sitt totala säkerhetsarbete.

Syftet med detta arbete är att klargöra hur begreppet ?verksamhet? och ?verksamhetsutövare? tolkas i miljöbalken (1998:808) samt hur balken allmänna hänsynsregler kan påverka verksamhet som styrs i annan lagstiftning, i detta fall verksamhet enligt lag om skydd mot olyckor (2003:778). Som utgångspunkt används ett rättsfall från Miljödomstolen i Växjö. Det skall dock påpekas att vid tiden för denna händelse var ännu inte lag om skydd mot olyckor införd utan domskälen baseras på en tidigare räddningstjänstlag. Miljöbalken infördes i svensk rätt den 1 januari 1999.

Bakgrund: Enligt Lagen om skydd mot olyckor (SFS 2003:778) skall en olycksundersökning genomföras vid alla olyckor i skälig omfattning i syfte att finna orsak, händelseförlopp och utvärdering av räddningsinsatsen (SFS 2003:778, kap3, 10§). Bland genomförda olycksundersökningar i Sveriges kommuner har Statens Räddningsverk identifierat en stor inbördes variation gällande innehållet i utredningarna och brister vid vidarebefordring till myndigheten för statistisk analys. Uppsatsen är därför ett led i myndighetens utveckling av stödet för datainsamlingen vid kommunala olycksundersökningar i syfte att förbättra förutsättningarna för goda lärdomar vid olyckor.Syfte: Syftet med uppsatsen är tvådelat. Att först analysera vilka erfarenheter som samlas in av de kommunala olycksutredarna och därefter verifiera resultaten utifrån tidigare forskningsresultat.Metod och material: Med metoden kvalitativ innehållsanalys har ett urval av kommunala olycksundersökningar analyserats (n=21), där insamlade erfarenheter har kategoriserats i ett antal gemensamma teman. Underlaget (n=68) är hämtat från Statens Räddningsverk och bestod av alla vidarebefordrade kommunala olycksundersökningar mellan 2005 till och med april 2007 fördelade över 8 klassifikationer.Resultatdiskussion: Utifrån tidigare forskningsresultat har sedermera resultaten verifierats.

Hur farligt var gruvarbete i början av 1900-talet? I denna uppsats undersöks de olycksfall som inträffade i Falu koppargruva mellan åren 1906-1915. Uppsatsen behandlar totalt 387 st arbetsrelaterade olyckor i och kring gruvan. I uppsatsen framkommer att gruvarbetarna var de som löpte störst risk att råka ut för skador. Sjukskrivningarnas längd varierade kraftigt, men de flesta olyckor medförde en sjukskrivningstid på mindre än 20 dagar.

Hur farligt var gruvarbete i början av 1900-talet? I denna uppsats undersöks de olycksfall som inträffade i Falu koppargruva mellan åren 1906-1915. Uppsatsen behandlar totalt 387 st arbetsrelaterade olyckor i och kring gruvan. I uppsatsen framkommer att gruvarbetarna var de som löpte störst risk att råka ut för skador. Sjukskrivningarnas längd varierade kraftigt, men de flesta olyckor medförde en sjukskrivningstid på mindre än 20 dagar.